Min första kärlek var på vårterminen i åttan i en kille som heter Robert han va tre år äldre än mig. Jag kan än i dag komma i håg hur jag kände och att de var en känsla jag aldrig någonsin kännt innan, pirret i magen och hjärtat som slog fortare så fort jag tänkte på han.
Det va speciellt spännande att han va äldre och mer erfaren något jag absolut inte va.... historian blev kort men jag är glad att jag verkligen fick uppleva att vara kär. Olyckligtvis blev han mer intresserad av min bästa kompis vilket tog väldigt hårt, men killar i den åldern vill betydligt mer än en oerfaren fjortis som knappt hade kysst en kille innan.
Jag är glad att jag väntade på den rätta istället för att ge mig till en kille som egentligen inte va lika intresserad som jag va.
Jag kom ihåg att det va jag som tog kontakt med honom jag ringde helt enkelt upp han men jag kan misstänka att jag lät oerhört nervös och jag kom i håg att jag trodde jag skulle dööö men jag varken dog eller skrämde iväg han.
Nån vecka senare blev vi bjuden på fest hem till han, ,min första riktiga fest utan lekar och saft. Jag kom i håg att jag och Anna åkte buss dit och väl där blev vi bjuden på dricka men jag hade aldrig tidigare druckit så jag drack jos.
Kärleken blev kortvarig men när jag i bland hör talas om han eller tänker tillbaka kan jag inte låta bli att le och tänka på vad gulligt de va och hur liten jag va jag var ju bara barnet men trodde jag va vuxen med på tok för mycket smink och bomull uppstoppade i bh för att fylla ut de små lingonen =)
Det är nå speciellt med tonårskärlek den är så ren och fin , oskyldig men ändå på fullt allvar det kändes som att jag skulle döö den dagen jag inte fick träffa han mer. Men det tog inte lång tid innan jag fick uppleva kärlek igen och denna gång var det mer ömsesidig kärlek <3<3<3
