Hua va svårt man har ju så otroligt många fina minnen som man ofta tänker tillbaka på men jag ska försöka tänka ut ett speciellt som jag verkligen gillar.
Återigen måste de ju vara den dag då min sessa föddes. Hon va redan en envis liten tjej i magen som sparkade och boxades konstant och ville tala om att -hey mamma här är jag och snart är jag redo för världen.
Vattnet gick ett par dar innan kom jag i håg på natten jag sov hos syster kommmer jag i håg och jag vaknade och skrek -annica jag kissar på mig!!! haha annica kom in och sa men snälla de är vattnet som gick, jag ringde förlossningen och de bad mig komma in dan efter för att kolla upp om de va vattnet.
Åkte in dan efter och de va vattnet men ingen förlossning på gång och ingen öppning där nere hade skett.
Tiden gick men inget hände och värkar hade jag så jag trodde jag skulle strypa personalen och jag hade fortf inte öppnat mig trots igångsättande två ggr och de va nog de värsta jag varit med om , den kvinnan hade de största händer jag sett ungefär som ett dasslock!!! sista gången vägrade jag så då fick en barnmorska försöka sätta igång mig.
I nästan två dygn låg jag med värkar utav bara helvete jag lovade mig själv i den stunden att aldrig aldrig mer föda barn.... men sen morgonen därpå efter att öppnat mig ynka 2 cm tog de beslut att göra akut kejsarsnitt eftersom läget ansågs allvarligt så kl åtta tog de beslutet och kl tjugo över åtta var min lilla prinsessa hos mig, snacka om att det gick undan.
Det är helt klart det finaste ögonblicket man kan önska sig att få se sin lilla prinsessa för första gången=) Kärlek de va ordet och jag lovade mig själv att allt arbete och smärta va verkligen värd och att jag lätt skulle göra om det.
Min nästa förlossning kommer att ske med planerat kejsarsnitt och det känns tryggt.
Först sommaren 06
Någon som vill äta själv =)