Livet runt trettio en ensamstående kvinnas vardag

i bland blir man full i skratt av barn, min dotter påpekade för mig nyss att hon tyckte att jag skulle skaffa en kille, det löd typ såhär - mamma varför har du ingen kille?

Jag svarade - ja vet inte tycker du mamma ska skaffa en kille? o som ska bo med oss sen?

- ja sa hon de vill jag.

Så nu återstår att hitta en bra o härlig pojkvän haha

Så lätt är de naturligtvis inte det är så mycket som ska kännas rätt både för mig och för lillan

Självklart vill ja ge henne en familj som består av mamma , pappa och barn men jag tänker inte ta första bästa för att sen inse att det va fel. Det kan man göra när man är ensam och inte har barn, jag har ju inte bara mig själv att tänka på nu.


                                            Den här killen kanske undra om han är ledig??