Livet runt trettio en ensamstående kvinnas vardag

Det finns en man i mitt liv men mer än så är det inte. Han har funnits där i många många år både som vän och mer intimt och han kommer alltid att vara en del av mig vi är så lika men ändå inte, trots att vi är i från varann långa perioder så känns de alltid naturligt när vi åter igen ses <3<3<3 han är min bästa och finaste vän han förstår mig nog bättre än många av mina kvinnliga vänner . när jag är med han kan jag verkligen öppna mig vara sig själv till hundra procent.

I dags läget är han bara min vän och det räcker långt för vänner växer inte på träd... trots många hårda ord och oenigheter så finns han där det räcker med att jag hör hans röst i telefon så vet ja att allt kommer att ordna sig, hans röst har en lugnande verkan på mitt hysteriska och katastrofala tankar som lätt kan målas upp inom mig.

Tack för ditt samtal i dag nu kan jag genast sluta oroa mig.

Om en vän inte är det jag skrivit om nu ja då vet inte jag vad man kan kalla en vän